Vårt familjeliv med Alice

Natten som gick fick jag den värsta ångestattacken jag haft på åratal. Inte ens när mamma åkte till USÖ med hjärtproblem var jag så rädd. Började med jag fick smärta i ryggen som krystvärkar. Då hetsade jag upp mig o började få svårt att andas. Accelerade bara sen upp till maximum. Fick ringa mamma o prata med henne ville bara ur min kropp. Fick ta min medicin igen inget fungerar annars. Man känner sig så misslyckad när jag inte är som andra. Vill oxå vara en vuxen person som kan stå på egna ben. Utan min mamma hade jag inte varit där jag är idag. När jag träffa Henke blev det än bättre. Han har alltid accepterat ångesten gör ju mig inte till en annan person. De flesta som inte vet om den brukar inte ens märka den på mig. Nu borde man sova då klockan passerat tolv men har en Alice hos oss som absolut inte vill sova. Jobbigt är det. Fast det händer mycket roligt oxå kommer mycket nya ord. Hon pratar nästan jämnt även om man inte alltid förstår vad hon vill. Nu säger hon mamma, pappa, mormor, ko, häst, mu, vov vov. Är så kul bara vänta på det ska lossna så får man väl aldrig tyst på henne. Måste ta henne nu blir skriva mer en annan dag.