Varför?

Igår innan jag skulle åka till praktiken ringde det på hemtelefon på förmiddagen. Inte så vanligt här hemma och när Henke började prata förstod jag att något hade hänt. Min älskade mamma hade fått bröstsmärtor och fått åka ambulans akut till Örebro. Det som jag varit mest rädd för att det ska hända var på väg att hända. Jag hade ingen aning om vad som hände på hela dagen förrän vid tre då mamma ringt mig. Min förbaskade mobiltelefon hade stängt av sig för vilken gång i ordningen vet jag inte. Visade sig att hon skulle få ligga kvar. Det var ingen större fara med henne för någon infarkt hade det som tur var inte visat sig vara. De misstänkte det först, var därför hon fick åka till USÖ. Tack i alla fall att det finns sjukvård i det här landet. Hon blev jätteväl omhändertagen av ambulanspersonalen. Inte ville hon skrämma upp mig heller för hon vet hur jag reagerar. Har ju min J-VLA ÅNGEST att dras med ovanpå detta.
Idag har hon fått komma till Karlskoga så vi var uppe och hälsade på en sväng på eftermiddagen. Pratade med henne imorse så jag visste hon skulle komma hit men inte när. Hade fått ett nr vi kunde nå henne i Örebro men när Henke ringde det före tre var det inte i bruk längre. Usch vad jag blev orolig då igen.
Som det inte vore nog var jag ensam kvar på jobbet den sista timmen. Men för att ta mig i kragen ringde jag växeln på Karlskoga Lasarett där jag blev kopplad till informationen där de kunde tala om för mig att hon kommit hit.
Jag är så himla rädd och orolig. Min mage är i kaos hela tiden. Äta kan jag knappt. Igår kväll spydde jag för jag mådde så dåligt. Idag har magen istället lekt rabalder med mig så jag fått springa på toa 3 ggr, jag som normalt kanske går på toa 3 ggr på en två veckors period.
Som detta inte vore nog måste Henke jobba inatt, vet inte hur jag ska palla det för att han ska åka ända till Norge och Oslo flygplats. Han talar om för mig att det är ingen fara att allt går bra. Lätt för honom att säga som inte har en mamma som är dålig att oroa sig för, ta hand om en dotter och sedan ha sin egen ångest att handskas med.
Natten till idag somnade jag 3.30 vaknade runt 8. Borde därför vara jättetrött men det är jag konstigt inte nog. Är så speedad hela tiden.
Dessutom märker Alice av att jag inte mår bra och då blir hon extra jobbig. Det var även jobbigt för Alice att besöka mormor på sjukhuset hon fick panik. Stackare hon var helt förstörd hela kvällen....

Kommentarer
Postat av: T

Jag håller tummarna att det går bra för henne och jag vet hur det känns när det händer någon som står en nära något sånt här. Det enda jag kan säja av egen erfarenhet är att man är starkare än vad man tror. Försök intala dej att det kommer att gå bra! Det är lättare sagt än gjort - jag vet men om man lyckas så mår man bättre av det!

Kramiz Thérese

2010-12-11 @ 00:38:04
URL: http://ensammalejonmamman.bloggplatsen.se
Postat av: Lina i Borås

Jag tänker på dig! Vet ju själv hur jobbigt sådant är, som har haft en pappa med 2 hjärtinfarkter och min pappa som är en stor trygghet för mig. Men i och med att det ännu inte visat någon infarkt så behöver det inte vara något farligt. Var EKG normalt? När en patient kommer in med bröstsmärtor så tar dem en troponinserie, det är ett prov, dem tar tre olika värden med 6 timmars mellanrum, om det är förhöjt så är det något som inte är som det ska, kan bero på flimmer, infarkt, svikt osv. Var hennes blodtryck förhöjt när hon kom in? För det är sådant som kan göra att en person får bröstsmärtor, men det kan man ju ge mediciner för, men högt blodtryck är ju aldrig bra, men är många som lever av det och får mediciner för det. Tänkte att jag kunde berätta lite om hur fungerar och så kanske det kan lugna dig lite. Hoppas allt går bra och hon kommer säkert att vara hemma snart igen! Massa kramar Lina

2010-12-11 @ 09:54:11
URL: http://www.lina84a.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0