Vårt familjeliv med Alice

När det sedan började bli att han inte ville kissa och bajsa lite trots att han åt en hel del och drack massor som kom knappt någon avföring ringde jag imorse Karlskoga Djurklinik. Fick en tid klockan 12 då jag och mamma åkte dit med honom. 
Sköterskan kom då och tog uppgifter och såg hans rinnande nos och ögon. Hon rekommenderade även en röntgen som vi fick fundera lite på. När veterinären kom sade hon på en gång att allt inte var bra för Ior var så spänd i magen och det hör inte till vanligheterna hos honom. de tog då en röntgenbild på honom. De kom sedan tillbaka för att kolla om han blivit kastrerad och om vi verkligen var säkra på att han var en HAN! Det mest otäcka var att det upptäcktes att Ior inte var en han utan en HON! Jag har alltså gått i 7 år och trott att hon är en han. För mig kommer Ior alltid vara en han.

På röntgen upptäcktes nämligen att Ior hade äggstockar och livmoder och att det där i fanns cystor. Ior var även full av bajs i tarmen och på väg från magen.... usch det var inte kul. De hade bara en sak att rekommendera att låta Ior få somna in. Det var inget lätt beslut men vi vägra låta Ior lida som vår förra kanin Mysan. Hon fick oxå cancer, även om Ior inte fått cancer ännu så är det vad som kommer att bli.

Så fort vi fick diagnosen trappade han av totalt. Vi tog hem honom för att ta ett riktigt farväl av honom och få vara med honom själva en stund. Han var så stark ända in i det sista. Mamma var med när han avlivades och han fick 2 kattsprutor innan han somnade in. Vår skatt Ior du kommer alltid finnas i våra hjärtan. Just nu är det riktigt tomt, men det kommer en dag då vi kommer tänka på de bra stunderna. Fick ändå 5 bonusår med Ior efter att han/hon bröt tassen 2005.

Känns som att allt djävulskap ska komma samtidigt, men det är väl så. Nu får det inte bli mer.